Johan Davidsson: HV71-kaptenen med fyra SM-guld och nummer 76

Johan Davidsson är en svensk före detta ishockeycenter, född 1976 i Huskvarna, som räknas till HV71:s största spelare genom tiderna. Han gjorde 17 säsonger i klubben, var lagkapten i elva av dem och vann fyra SM-guld. Däremellan hann han med två säsonger i NHL, ett finskt mästerskap och en poängvinst i VM 2007. I dag arbetar han åter i HV71, nu med barn och ungdomar.

Johan Davidsson i korthet

Fakta	Uppgift
Fullständigt namn	Johan Markus Davidsson
Född	6 januari 1976 i Huskvarna
Smeknamn	Snöret
Position	Center, skjuter vänster
Längd och vikt	185 cm, 86 kg
Tröjnummer	76
NHL-draft	28:e totalt av Mighty Ducks of Anaheim 1994
Klubbar	HV71, HIFK, Mighty Ducks of Anaheim, New York Islanders, Espoo Blues
Meriter	SM-guld 1995, 2004, 2008, 2010, finsk mästare 1998, VM-silver 2003 och 2004
Individuella priser	Guldpucken 2004, Guldhjälmen 2009, Rinkens riddare tre år i rad

Från TV-pucken till Elitserien

Davidsson växte upp i Huskvarna och gick på ishockeygymnasiet Sanda. Han vann TV-pucken med Smålandslaget två år i rad, 1990 och 1991, och tog J18 EM-guld 1993 och 1994. Vid EM 1994 utsågs han till turneringens bästa forward.

Debuten i Elitserien kom redan som 17-åring, den 14 januari 1993 i Globen mot Djurgårdens IF. HV71 vann med 4–3 och Davidsson gjorde ett mål i sin första match. Två år senare var han med när klubben tog sitt första SM-guld 1995, och i juniorlandslaget blev det J20 VM-silver 1994 och 1996 samt brons 1995.

Vilken sorts spelare var Johan Davidsson?

Han beskrevs tidigt som en snabb skridskoåkare med god överblick, lika farlig som framspelare som målskytt och med fin puckkontroll. Det som saknades, enligt bedömarna, var det fysiska spelet som krävdes för att slå sig fast i NHL. I Elitserien blev det i stället hans styrka att spela med huvudet: assisten var hans signum, och han fick sällan sitta i utvisningsbåset.

NHL-åren i Anaheim och New York

Mighty Ducks of Anaheim valde Davidsson i andra rundan, som 28:e spelare totalt, i NHL Entry Draft 1994. Innan han åkte över spelade han säsongen 1997–98 i finska HIFK och vann SM-liiga direkt, med 40 poäng på 43 matcher.

Säsongen 1998–99 fick han 64 NHL-matcher för Anaheim och gjorde 8 poäng (3 mål, 5 assist). Året efter blev det mest farmarlaget Cincinnati Mighty Ducks i AHL, där han gjorde 40 poäng på 55 matcher, innan han byttes till New York Islanders. Där blev det 14 matcher och 6 poäng. Facit i NHL: 83 matcher, 6 mål och 9 assist för 15 poäng.

Efter en säsong i Espoo Blues i Finland återvände han till HV71 hösten 2001, och där stannade han resten av karriären.

Kaptenen som förde HV71 till fyra SM-guld

Tillbaka i Jönköping blev Davidsson HV71:s nav. Han bar nummer 76 och var lagkapten i elva av sina sjutton säsonger i klubben. Under hans tid som kapten kom tre av de fyra SM-gulden i hockey som han vann med HV71: 2004, 2008 och 2010.

Slutspelet 2004 var hans starkaste. Han gjorde 17 poäng på 19 matcher, ett poängrekord i Elitseriens slutspel, och hade flest assist i slutspelet med 12. Även 2008 gick han tungt, med 20 poäng på 17 slutspelsmatcher. Den som vill förstå varför sådana siffror är svåra att nå kan läsa om hur SHL-slutspelet fungerar, där varje serie spelas i bäst av sju.

Säsongen 2009–10 gjorde han sin poängmässigt bästa grundserie, 58 poäng varav 46 assist, vilket var mest i hela ligan. HV71 tog guld igen, och Davidsson utsågs till slutspelets mest värdefulla spelare (MVP, Most Valuable Player). Priset bär i dag namnet Stefan Liv Memorial Trophy.

Under säsongen 2012–13 satte han två elitserierekord: flest assist genom tiderna (378) och flest poäng i grundserie och slutspel sammanlagt (659). Det blev också hans sista säsong på isen. Den 16 april 2014 meddelade HV71 på en presskonferens att han avslutade spelarkarriären. Tröjan med nummer 76 pensionerades. Aftonbladets rubrik löd “Davidssons tröja 76 hissas i taket”, och där hänger den i Husqvarna Garden.

Tre Kronor och poängvinsten i VM 2007

Debuten i Tre Kronor kom den 7 november 1996 mot Tjeckien i Karjala Tournament i Helsingfors, en match Sverige vann med 3–1. Totalt spelade han 129 landskamper.

I VM blev det brons 2002 och silver 2003 och 2004, alltså ingen av de medaljer som syns i listan över hur många VM-guld Sverige har i hockey. Hans personligt bästa turnering kom i stället 2007 i Moskva. Där vann han hela VM:s poängliga med 7 mål och 7 assist, 14 poäng på 9 matcher, en poäng före ryssen Aleksej Morozov. Det var anmärkningsvärt eftersom han bara gjort tre poäng sammanlagt i sina tre tidigare VM-turneringar.

Den 26 oktober 2011, efter att ha tackat nej till Pär Mårts erbjudande om Karjala Tournament, meddelade han att han slutade i landslaget.

Priserna: gentleman på isen

Davidsson var känd för ett rent spel, och det syns på prislistan:

• Rinkens riddare tre säsonger i rad: 2002–03, 2003–04 och 2004–05.
• Årets gentleman, domarföreningens pris och motsvarigheten till NHL:s Lady Byng Memorial Trophy, 2003 och 2004.
• Guldpucken 2004, som årets bästa svenska spelare.
• Guldhjälmen 2009, som Elitseriens mest värdefulla spelare.
• Uttagen i svenska ishockeyjournalisternas All Star Team 2003, 2004 och 2008.

Vänskapen med Stefan Liv

Målvakten Stefan Liv var under många år Davidssons lagkamrat i HV71 och en av hans närmaste vänner. Liv dog 2011, och Davidsson har återkommit till honom i flera intervjuer, bland annat inför tioårsdagen 2021. Våren 2017, när HV71 gick mot SM-final med Davidsson som assisterande sportchef, gav han ett löfte om att guldet skulle tillägnas Stefan Liv. HV71 vann.

Efter spelarkarriären: sportchef, tränare och ungdomsledare

Direkt efter att skridskorna hängts upp blev Davidsson assisterande sportchef i HV71, en roll han hade till och med säsongen 2020–21. Han lämnade när klubben åkte ur SHL 2021. Under VM 2006 hade han dessutom provat på tv, som expertkommentator i TV3.

I april 2023 kom han tillbaka som assisterande tränare på ett tvåårskontrakt, i Tomas Monténs stab med ansvar för forwards och powerplay. I augusti 2026 meddelade HV71 att han återvänder till klubben i en ny roll, den här gången med fokus på barn och ungdomar.

Statistik säsong för säsong

Tabellen visar grundserie och slutspel. M = matcher, A = assist, P = poäng, PIM = utvisningsminuter (förkortningen för penalty minutes som används i internationell statistik).

Säsong	Lag	Liga	M	Mål	A	P	PIM	Slutspel M	Mål	A	P	PIM
1992–93	HV71	Elitserien	8	1	0	1	0	–	–	–	–	–
1993–94	HV71	Elitserien	38	2	5	7	4	–	–	–	–	–
1994–95	HV71	Elitserien	38	4	7	11	20	13	3	2	5	0
1995–96	HV71	Elitserien	40	7	11	18	20	4	0	2	2	0
1996–97	HV71	Elitserien	50	18	21	39	18	5	0	3	3	2
1997–98	HIFK	SM-liiga	43	10	30	40	8	9	3	10	13	0
1998–99	Mighty Ducks of Anaheim	NHL	64	3	5	8	14	1	0	0	0	0
1998–99	Cincinnati Mighty Ducks	AHL	9	1	6	7	2	–	–	–	–	–
1999–00	Mighty Ducks of Anaheim	NHL	5	1	0	1	2	–	–	–	–	–
1999–00	Cincinnati Mighty Ducks	AHL	55	9	31	40	24	–	–	–	–	–
1999–00	New York Islanders	NHL	14	2	4	6	0	–	–	–	–	–
2000–01	Espoo Blues	SM-liiga	35	12	17	29	34	–	–	–	–	–
2001–02	HV71	Elitserien	50	13	27	40	24	8	2	3	5	2
2002–03	HV71	Elitserien	50	16	26	42	4	7	0	3	3	2
2003–04	HV71	Elitserien	49	14	24	38	8	19	5	12	17	6
2004–05	HV71	Elitserien	50	12	26	38	2	–	–	–	–	–
2005–06	HV71	Elitserien	50	14	22	36	16	12	1	7	8	4
2006–07	HV71	Elitserien	55	15	31	46	22	14	2	7	9	2
2007–08	HV71	Elitserien	47	9	34	43	18	17	8	12	20	2
2008–09	HV71	Elitserien	55	13	37	50	24	14	3	7	10	2
2009–10	HV71	Elitserien	55	12	46	58	18	16	4	11	15	6
2010–11	HV71	Elitserien	40	10	26	36	35	4	1	1	2	2
2011–12	HV71	Elitserien	52	10	30	40	18	6	1	1	2	4
2012–13	HV71	Elitserien	51	5	13	18	14	5	0	3	3	0
Totalt		Elitserien	776	175	386	561	273	144	30	75	105	34
Totalt		NHL	83	6	9	15	16	1	0	0	0	0

Källor: Wikipedia, Elite Prospects och Hockey-Reference. NHL-totalen följer Hockey-Reference, som räknar 14 matcher i Islanders.

Internationellt

År	Turnering	M	Mål	A	P	PIM
1994	J20 VM	6	1	4	5	6
1995	J20 VM	7	4	2	6	2
1996	J20 VM	7	3	6	9	4
2002	VM	7	1	1	2	2
2003	VM	9	0	1	1	4
2004	VM	7	0	0	0	0
2007	VM	9	7	7	14	2

Bild: Anders H Foto / Wikimedia Commons, licens CC BY 2.0.